Morgonhallucinationer



Jag är verkligen ingen morgonmänniska. Det är inte bara det att jag är allmänt trött på morgonen och inte orkar gå upp när väckarklockan ringer. Jag vaknar inte över huvud taget.
Jag har gått igenom en hel del väckarklockor unrer årens lopp, men alla slutar fungera efter ett tag, och jag slutar reagera på signalen. Nu har till slut min bästa, en där man spelar in signalen själv, slutat fungera. Jag har blivit så van vid det askassa distiga ljudet att det inte spelar någon roll vad jag säger sjunger eller vrålar in i den. Jag vaknar ändå inte helt även fast jag går genom rummet till skrivbordet för att stänga av den.


image4T.ex. i morse. Då lyckades jag hamna i något slags stadium mitt emellan medvetande och sömn. Det händer då och då och gör att jag tänker helt sjuka saker som för sekunden är ytterst logiska.
I morse var den första tanken som slog mig:
"NEJ! Melodin är för gammal, jag kan inte vakna av en sån melodi, DET GÅR INTE!" Trycka på snooze, gå och sova mera o.s.v. Klockan ringer igen, sedan börjar mobilens väckarsignal också att pipa. Paniken är stor. Jag står och försöker maniskt pussla ihop alla tre melodier som nu kommer från väckarklockan och lyckas precis få två stycken att passa ihop perfekt, men NEJ! AAAh, pipen från mobilen skär, de skär rakt igenom mitt fina pussel. Jag kan inte vakna, allt är förstört. Jag trycker på snooze på båda ställena och går och lägger mig igen.
Nästa gång väckarklockorna ringer är jag vid mer medvetande och efter sådär en kvart börjar jag fundera på att gå upp.
Det är det som är problemet, jag är så förvirrad att jag aldrig fattar vad väckarklockorna är till för på morgonen. Det tar alltid åtminståne en kvart för mig att förstå att det är dags att gå upp.
Jag har hur många sånahär historier som helst så fortsättning följer... DAMDAMDAAAM!
.
Fotnot: Min väckarklocka spelade alltså inte alls tre melodier i morse. Den spelade inte ens en melodi, utan ett entonigt vrål... verkar som att det är dags att spela in något nytt...

Kåldolmar och Kalsipper!

image2Jag har alltid tyckt att ordet makadam är väldigt intressant. Det låter liksom lite magiskt. Sen fick jag reda på att det var en sorts grus eller sand eller något, så, kanske inte så magiskt men ok.  Men nu gick jag in på NE och slog upp det. Hjälp! Kan det bli tråkigare?
"Makadam - Krossat stenmaterial som används vid tillverkning av betong och vid asfaltbeläggningar, samt uppbyggnad av väg- och järnvägsbankar."

.
Första gången jag hörde ordet måste ha varit i sagan "kåldolmar och kalsipper" (med de härliga dängorna "jag är ett litet ylle" och "vi cyklar runt i världen"). Det är Nationalteatern som gjort den och den är vansinnigt kul! När man var liten så fattade man ju aldrig de politiska vinkarna (om man ens kan kalla dem vinkar, de är inte lite övertydliga...) men för ett tag sen fick jag nostalgiattack och letade upp bandet igen.
Det är underbart! De onda i sagan är två rika kungar från bästerlandet (påminner litegrann om västerlandet, kanske?) som utnyttjar de svaga och fattiga som arbetskraft. Sagans stora hjälte är kommunistspöket och när folket flyr från kungarna seglar de över havet till Vietnam. Där träffar de Ho chi minh som lär dem att det inte går att fly utan "man måste göra motstånd, MOTSTÅND!" Sedan slutar sagan med att de sjunger om brödrarskap att alla ska hålla händer och vara vänner. Jag älskar 70-talet!!


Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0