makadam

Igår hade jag tänkt vara sådär kreativ som jag vet att jag inte är, så jag ställde väckarklockan (även om det går emot, på lovet). Men när den ringde orkade jag verkligen inte gå upp. Första reaktionen var en överdriven panikkänsla:
   - "NEJ! Sofia kommer vakna!!"
så jag rycker åt mig mobilen och håller den i handen under täcket, vilket dämpar ganska bra. Problemet är bara att nästa gång klockan ringer har jag drivit över i det där förmedvetna stadiet jag alltid hamnar i på morgonen. Min hjärna jobbar i sina egna banor och kan bara koppla ihop blinkande ljus och höga pip till en sak. Insikten är därför självklar nästa gång mobilen ringer:
   - "WOW! Ett PARTYTÄLT! Under mitt täcke!"  Och då kan man ju inte gå upp, eller hur?

Jag är verkligen ingen morgonmänniska. Det är inte bara det att jag är allmänt trött på morgonen och inte orkar gå upp när väckarklockan ringer. Jag vaknar inte över huvud taget.
Jag har gått igenom en hel del väckarklockor unrer årens lopp, men alla slutar fungera efter ett tag, och jag slutar reagera på signalen. Nu har till slut min bästa, en där man spelar in signalen själv, slutat fungera. Jag har blivit så van vid det askassa distiga ljudet att det inte spelar någon roll vad jag säger sjunger eller vrålar in i den. Jag vaknar ändå inte helt även fast jag går genom rummet till skrivbordet för att stänga av den.

T.ex. i morse. Då lyckades jag hamna i något slags stadium mitt emellan medvetande och sömn. Det händer då och då och gör att jag tänker helt sjuka saker som för sekunden är ytterst logiska.
I morse var den första tanken som slog mig:
"NEJ! Melodin är för gammal, jag kan inte vakna av en sån melodi, DET GÅR INTE!" Trycka på snooze, gå och sova mera o.s.v. Klockan ringer igen, sedan börjar mobilens väckarsignal också att pipa. Paniken är stor. Jag står och försöker maniskt pussla ihop alla tre melodier som nu kommer från väckarklockan och lyckas precis få två stycken att passa ihop perfekt, men NEJ! AAAh, pipen från mobilen skär, de skär rakt igenom mitt fina pussel. Jag kan inte vakna, allt är förstört. Jag trycker på snooze på båda ställena och går och lägger mig igen.
Nästa gång väckarklockorna ringer är jag vid mer medvetande och efter sådär en kvart börjar jag fundera på att gå upp.
Det är det som är problemet, jag är så förvirrad att jag aldrig fattar vad väckarklockorna är till för på morgonen. Det tar alltid åtminståne en kvart för mig att förstå att det är dags att gå upp.
Jag har hur många sånahär historier som helst så fortsättning följer... DAMDAMDAAAM!
.
Fotnot: Min väckarklocka spelade alltså inte alls tre melodier i morse. Den spelade inte ens en melodi, utan ett entonigt vrål... verkar som att det är dags att spela in något nytt...